6 Mar

Den skandinaviska brottsvågen

När man berättar att man kommer ifrån Sverige för amerikaner och européer tänds ofta ett litet lyse i deras blick åtföljt av kommentarer som ”jag älskade Män som hatar kvinnor” och ”Bron var den bästa Tv-serien någonsin”. I grekiska boklådor hittar man titlar Καμίλα Λάκβεργκ (Camilla Läckberg) och Ιο Νέσμυ (Jo Nesbø), på internationella flygplatser säljer Nordic Noir som smör i solen och i brittisk TV och Radio hyllas svenska, norska och danska författare. Mysteriet med Stieg Larssons fjärde roman uppmärksammas lika mycket i grekisk media som av amerikanska CNN.

Scandinavian crime novelsSå varför har just skandinaviska deckare blivit så vansinnigt populära? Vissa menar på att det är det skandinaviska mörkret och uppfattningar om nordbor som självmordsbenägna, kyliga och hopplöst ateistiska som är en del av attraktionskraften. Där länderna å ena sidan har världens högsta levnadsstandard, livslängd och välfungerande system ger det en viss tröst i att depression och existentialistiska frågor tårfyllt ältas in i förbannelse. Lite som att se fotomodeller ramla på catwalken!

Den nordiska brottsliteraturen har också en kraftfull verklighetsförankring både i sina karaktärer och omgivningar. Här finns det inga stålmän och storbystade playboymodeller; istället är hjältarna och hjältinnorna vanliga människor som må vara skickliga detektiver men samtidigt kämpar med vardagsproblem som att hinna köra barnen till hockeyträningen, alkoholism och sina trosföreställningar. Det är människor läsaren kan identifiera sig med och tanken att alla kan vara både genialiska och fulla av fel och brister appellerar över alla gränser.

Idag har flera av de skandinaviska författarna översatts till mängder av språk och många länder har gjort egna filmatiseringar av dessa böcker. Man kan se Kenneth Brannagh som Kurt Wallander, Daniel Craig som Mikael Blomkvist och en amerikansk version av Bron följdes av miljontals TV-tittare. Larsson’s Millenium-trilogi planeras göras om till serieteckningsformat för vuxna och nya nordiska författare eftersöks av de internationella bokförläggarna. Skandinavisk noir har onekligen kommit för att stanna och intresset spås knappast att ebba ut i den närmaste framtiden.